Jag är svag för utkiksplatser, att få komma upp i höjd och njuta av vacker utsikt. På resande fot försöker vi därför alltid hitta platser med skön utsikt. ”Utsikt ger insikt”, som Terje brukar säga. Under en av våra första resor till Oslo ville Terje ta med mig till Holmenkollen. Jag hade sett den enorma backhoppsanläggningen där uppe på höjden ända nere från city och jag var inte svårövertalad. Bilresan från centrum upp till Holmenkollen tog ungefär 20 minuter och vi passerade ett område där husen verkade växa sig större och lyxigare ju närmre idrottsanläggningen vi kom och i vanlig ordning satt jag med näsan tryckt mot rutan – tagen av alla nya intryck.
Det är sommar och området sjuder av liv. Skidor har bytts mot cyklar och rullskidor. Några tonåringar springer upp och ner längs läktarna vid backhoppningsbanan och barnfamiljer klädda för tur rör sig hurtigt längs slingorna på området. Jag ser ett gigantiskt stentroll som jag bara måste kika närmre på – och ta en selfie med – såklart! Där efter går vi mot Skimuseet och hissen upp till toppen av bygget. Innan vi går in i byggnaden är det Terjes tur att posa framför kameran. En tron byggd av skidor kan man ju inte bara gå förbi. Ett par snabba klick och sedan är vi redo.
Nya Holmenkollbacken öppnade 2010 och kan titulera sig världens mest moderna hoppbacke. 1000 tonn stål gick åt till konstruktionen, som sträcker sig 64 meter över marken på det högsta. Området ligger 425 m över havet och om du är av den pigga sorten, kan du springa upp de 250 trappstegen för att komma till första avsatsen. Därifrån måste du ta hissen, som går upp till startplatsen och utkikspunkten på toppen. Här har du en oslagbar utsikt över hela Oslo centrum och fjorden som glänser utanför.
Vi tar oss upp till ”Skimuseet*”, som visar norsk skidhistoria genom tiderna. Terje hittar en monter med en anorak misstänkt lik den han själv har hemma i garderoben. Min man är en horder. Om du frågar hur han klädde sig som 20-åring kan han garanterat visa dig – live! Allt finns sparat 😉 Terje blir tårögd och är svår att dra med vidare, men jag vill vidare till toppen- NU!
(*Skimuseet öppnade 1923, för 100 år sedan, och flyttades till Holmenkollen 1951. Här kan du ta del av norrmännens skidhistoria fram till idag och bland annat se samlingar från polarexpeditionerna med Nansen och Amundsen).
Tillsammans med turister från världens alla hörn trycker vi oss in i hissen som ska ta oss till toppen och jag blir inte besviken. Vilken utsikt! Under oss breder Oslo ut sig och bortanför stan blänker Oslofjorden så långt ögat kan se. Vi tittar och tittar och tittar. Det är svårt att lösgöra sig, men efter en lång stund av fotande och fascination börjar bli fikasugna (vi är ju trots allt svenskar, åtminstone jag) och Terje vet ett ställe till man inte får missa. För att inte hinna dippa helt (vi ska ju trots allt besöka museet på vägen ned) sätter vi oss på läktaren och tar en vätskepaus.
Från vår plats på läktaren kollar vi in Holmenkollens zipline, eller Kollensvevet som det heter. Under vår vistelse är det ingen som flyger nedför backen i linorna, däremot en hel del ungdomar som tränar konditionsträning genom att springa upp och nedför läktaren i värmen – hemska tanke 😀
När vi sett oss mätta på utsikten och tagit en vätskepaus påbörjar vi vägen nedåt igen. Givetvis gör vi ett stopp inne på Ski museet och tittar på allt, larvar oss lite framför kameran och tycker på precis allt. Det är ju givet att man måste trycka på en knapp där det står IKKE TRYKK, jag har aldrig varit ett fan av att bli tillsagd vad jag får/ska göra och inte göra 😀 Spoiler, inget hände, jag blev superbesviken och lättad på samma gång och sedan åkte vi för att fika!
Frognerseteren Restaurant ligger bara några minuter bort och på deras terrass har man nästan samma utsikt som från skidbacken – med fika. Byggnaden i sig är så pampig, ett gigantiskt timmerhus med öppen spis, enorma takkronor gjorda av horn och tunga rejäla möbler. Tänk er fjällsemester i lyxförpackning. Jag förstår att Terje var så angelägen om att ta med mig hit. Om ni besöker deras café måste ni testa deras berömda äppelkaka som de har serverat sedan 1921.
