Mörrumsån har länge lockat med sitt forsande vatten och sina häftiga broar. Redan som liten var jag barnsligt förtjust dessa attribut. Det är något häftigt med att gå över vattnet och höra ljudet av det rinna under fötterna. Som uppvuxen i en by som korsas av en mindre å fick jag springa över broar under varje idrottslektion då vi framåt vårkanten flyttade ut från idrottshallen till elljusspåret. Jag minns hur jag alltid dröjde mig kvar på broarna (både pga av min kärlek till dem men kanske också för att jag aldrig varit särskilt förtjust i att springa).
Första gången som jag fick syn på hängbron över Mörrumsån var då vi passerade den längs E22:an under en gårdsbutikrunda. Jag kan inte minnas att jag sett den tidigare trots att jag åkt längs den vägen så många gånger. Eller har jag helt enkelt bara börjat bli mer uppmärksam. I vilket fall som helst så åkte den upp på min bucketlist under hösten 2020. Där blev den liggande som en sådan där grej som man ska göra men aldrig kommer till skott med. Bron ligger cirka 45 minuter hemifrån och även om det inte är en lång väg så blir det lätt en grej man skjuter på och inte gör spontant. Men nu har det äntligen blivit av och WOW, vilken fantastisk miljö vi bjöds på längs Mörrumsån!
Även om Mörrum inte direkt är världens mittpunkt, så är det enkelt att hitta dit även för två med lokalsinne under medel, varav den ena dessutom lider av höger-vänster desorientering (ja, jag syftar på mig själv). Mitt emellan Ica och Coop finns det en liten parkering och därifrån leder en brant backe ner till ån. Om man väljer att gå över bron och sedan direkt till vänster, hittar man en häftig liten picknick-plats vid vattenmassorna (se bild ovan).Vi valde däremot att gå höger, längs restaurangen och vidare. Här är det god framkomlighet även för rullstolar/rullatorer och grusvägen går tätt inpå ån en bra bit. Allt är mycket välskött (bra där Karlshamns kommun!) och vackert. Efter några minuters promenad längs vägen öppnar det upp sig en större gräsyta med bänkar, helt perfekta för en picknick, och utsikt över ån. Här avnjuter vi våra medtagna falafel-wraps från vår favoritbutik Hemköp i Karlskrona (sorry Karlshamns kommun!).
Om ni, liksom jag, lätt drabbas av blodsockerfall med noll energi som följd: åk aldrig hemifrån utan något ätbart! Lågt blodsocker är ingen kul kompis att ha med på utflykt! Det behöver inte alltid vara en hel måltid, en liten flapjack i fickan kan göra underverk. Har ni en lika fantastisk man som mig kan ni räkna med att han alltid har en till hands 😉
Sedan är det dags att ge sig in på ”den smala vägen”, en spång som följer fabriksbyggnaderna, ut över ån. Spännande för stora och små! Snart kommer det en ny bro som tar en till andra sidan, men vi stannar kvar och följer ån vidare, för vi har ju kommit för att se hängbron. Det är verkligen vackert här, med alla sena höstfärger, löven på marken och suset från ån. Vi befinner oss nu på en av ARK56 många vandringsleder i Blekinge, och en av många vi har besökt (fler i menyn ovan). En och annan Karlshamnsbo är ute på söndagspromenad, annars är det rätt öde. Skönt tycker vi, som inte har längtat tillbaka till folkmassor och stim på något sätt.
Spångar och smala stigar övergår efterhand i åkermark och vi kommer lite upp från Mörrumsån. Men var är den förbaskade bron då? Snart hör vi ljudet av E22:an och jag är säker på att bron ska ligga ganska nära, så vi är på rätt väg. Vi väljer att följa en liten stig ner mot ån igen och återigen befinner vi oss på en smal spång. Och då ser vi den! Lite Indiana Jones-känsla faktiskt, och mer ska det bli av det slaget..!
Jag ger mig upp några smala trappsteg och missar helt skylten som uppmanar till försiktighet och att all beträdelse sker på eget ansvar. Shit, vad brädorna är gamla! Och där saknas det minsann en. På riktigt! En turistattraktion som denna! Karlshamns kommun, det blir minuspoäng. Men det är lite häftigt, och jag känner mig lite som Indiana Jones när jag inte bekymrar mig för att ramla igenom. Min man kommer efter och filmar på mobil med vår nya gimbal (sååå cool!). Han kommer en bra bit ut mot mitten innan han inser att bron inte byggdes igår! Jag, som kommit säkert över till andra sidan, sätter mig för att filma honom och skrattar hänsynslöst åt hans förskräckta uttryck (oroa er inte, vi är fortfarande gifta).
Vi hänger lite vid bron för att fånga några bra bilder och filmsnuttar (kommer upp här senare). Sedan beger vi oss uppåt längs ån igen, fast denna gång på motsatt sida. Först kommer vi förbi en rastplats för fiskare, sedan blir det smal stig igen, och innan vi kommer tillbaka till ”civilisationen” har vi fått kliva över två staket. Här kunde man också lagt en slant på att förbättra säkerheten och tillgängligheten för fler besökare tycker jag. Men så är det tydligen inte ARK56-klassat på denna sidan. Värt det oavsett. Vi passade även på att stanna för en kopp kaffe. TIPS! Om du gillar kaffe och är på besök i Mörrum – titta in på Blekinge Coffee och fyll upp termosen! Supergott, prisbelönt kaffe och god service!
Längs Mörrumsån finns skyltar som berättar för fiskarna vad som är lov och inte. Och innan vi kommer tillbaka till utgångsläget stannar vi för att fota en fin gammal bruksbyggnad. Den triggar vår storytelling-ådra och vi bestämmer oss för att googla fram mer om denna och Mörrums historia när vi kommer hem.
