Under vårt senaste besök i en av våra absoluta favoritstäder – Helsingborg – bestämde vi oss för att besöka Sofiero Slott. Vi har alltid varit svaga för äldre, vackra och pampiga byggnader men i det här fallet var det slottsparken som var föremålet för besöket. Vi hade hört att det skulle vara helt makalöst vackert när rhododendron blommade och trots att det bara var i slutet av april chansade vi på att få uppleva åtminstone lite grönska.
Vi inledde morgonen med att – i vanlig ordning – sova förbi hotellfrukosten. Efter att ha duschat och tagit på oss varma kläder körde vi ut från city genom de finare delarna längs med kusten. Vi dreglade lite avundsjukt när vi passerade villorna längs med strandvägen och såg även kallbadhus och strandhäng som vi definitivt vill komma tillbaka till senare i sommar. Men så var vi plötsligt framme vid Sofiero slott och skiftade fokus.
Parkeringen var nästan full och det var tydligt att det fina vårvädret hade lockat ut fler än oss (såhär i corona-tider vill ju såklart varenda människa liva upp tillvaron med lite utomhusaktivitet). En fin portal visade vägen till entren och trevliga värdar önskade välkommen. Efter att ha betalt inträde (120 kronor/person), öppnade slottsparken upp sig framför oss och bortom den gröna gräsmattan tornade det pampiga slottet upp sig. Wow!
Entrévärdarna gav oss en karta, men i vanlig ordning är det bortkastat på mig och Sofie. Vi kör vårt eget race 🙂 Vi började vår upptäcktsfärd i den stora parken med att kolla de många fina trädgårdsdelarna. Här kan den intresserade hitta inspiration och kunskap för plätten där hemma. Vi som inte har någon, vandrade vidare och kom ut på en gräsmatta med ett par stora bänkar där man kunde njuta av utsikt över sundet och hela vägen till Danmark! Innan jag hann sätta rumpan mot sitsen hade något annat fångat Sofies uppmärksamhet. En bro!!! Hon for iväg och var halvvägs över den innan jag hann blinka 😀 Om ni inte fått med er det så älskar Sofie broar av alla slag.
Från bron hade man en underbar utsikt över sänkningen nedanför, eller ”Ravinerna” som de kallas. Där blommade parkens berömda rhododendron precis överallt till trots för att maj ska vara högsäsong! Det var lila så långt vi kunde se och mellan alla buskarna gick den en stig längs en liten å. Ett riktigt sagoställe. Vi tog oss tillbaka och ner dit för att se allt på nära håll.
Efter den uteblivna frukosten började vi bli rejält hungriga och följde skyltarna mot slottets restaurang och café. I slottsbyggnaden finns både Slottsrestaurangen, Orangeriet och Café Glasverandan. Vi siktade in oss på caféet, som har en skön terrass utanför glasverandan. En kik på menyn bekräftade våra aningar om att det skulle vara dyrt utan att vara särskilt originellt eller kul, så sugna på räkmacka var vi inte. Vi köpte lite fika, kaffe och dricka och hittade en plats på muren nedanför, där vi kompletterade med vår överblivna matsäck från gårdagens tur till Söderåsens nationalpark. Snurrorna funkade fortfarande!
Mätta och belåtna gick vi vidare neråt i parken, i riktning vattnet. Där hittade vi en liten labyrint för barn, och en annorlunda samling stenpelare (konst?). Eftersom vi hade en tid att passa där hemma, började vi få lite bråttom, och begav oss tillbaka i riktning utgången. På vägen passade vi (Sofie) på att testa hängmattan som lockade till vila och vi kunde njuta av utsikten över Öresund och hela vägen bort till Kronborg Slott, ytterligare ett slott vi besökte för ett par år sedan
Med det satt vi punkt för besöket och kunde nöjt bocka av ännu en punkt på listan över alla platser vi vill besöka i Skåne. Vi kan varmt rekommendera ett besök men gissningsvis är det ännu vackrare och mer grönskande framemot slutet av maj 🙂
