Tidigare i veckan föreslog mina tjejkompisar att vi skulle åka till Ådalen för veckans gemensamma promenad. De hade hört att det skulle vara en fantastiskt vacker plats med massor av vitsippor och till och med ett vattenfall. Sagt och gjort, vi möttes upp i Lyckeby och åkte sedan tillsammans till Jämjö och naturreservatet Ådalen. Det var verkligen ingen underdrift att där fanns mycket vitsippor. Varenda liten yta i skogen tycktes vara täckt av dem och i kombination med perfekt temperatur, härlig kvällssol, vatten som porlade och fåglar som kvittrade, var det rena paradiset. Ett par dagar senare tog jag med min man till platsen och han blev lika lyrisk han.
Enligt den karta jag fick med mig hem från förra besöket finns det tre olika parkeringar att välja mellan längs vandringsleden. Vi väljer, liksom förra gången, att parkera vid Orionstugan. Den ligger en kort sträcka från E22:an och här finns gott om plats att parkera på och det är endast 150 meter till Ådalen.
Vi går längs en lång stenmur och kommer fram till en stor trägrind där en skylt med texten Ådalen pekar oss ned mot skogen och dalen. Nästan genast ser vi resterna av det som en gång varit en kvarn. Numera saknas kvarnhjul och andra typiska attribut och enligt broschyren används byggnaden idag som vagnsskjul. Tydligen ska man kunna gå in och titta i det, men den lilla bron som går över vattnet är avspärrad så vi fortsätter längs med det forsande vattnet – och det som vi hört kallas vattenfall – neråt i dalen. Jag säger ”kallas” då det inte riktigt är vad jag ser för mig då jag hör ordet vattenfall. Men det forsande ljudet är magiskt och jag som älskar vattendrag och broar av alla slag, blir sittande på en sten och bara njuter av ljudet en bra stund.
Nere i dalen brer ett hav av vitsippor ut sig och doften är helt ljuvlig. Så mycket barndomsminnen som kommer sköljande över mig. Jag får minnesbilder av utomhuslek, skrubbsår på knäna, cyklar slängda i en hög vid skogsbrynet och allt från kurragömma till plockandet av vitsippor i skogen. Jag minns hur jag brukade sitta på huk bland blommorna och kämpa med att få med mig så lång del av stjälken som var möjligt utan att dra upp roten ur jorden. Kommer på mig själv med att sakna de där små vaserna med buketter av vitsippor som jag och mina syskon brukade plocka med hem till mamma och som sedan mina barn brukade ta hem till mig då de var små. I det enkla bor det vackra – som en viss Ernst brukar säga 🙂
Vandringsleden är välskött och de olika längderna är markerade längs vägen. Vi är inte ute efter motionen idag utan av naturupplevelsen i sig och att ta lite vackra bilder. Det finns inget mer avkopplande och rogivande än att hänga i naturen. Ett utmärkt sätt för återhämtning. Dessutom finns det ett helt nätverk av spännande småstigar som går isär, möts igen eller helt enkelt tar slut, som vi inte kan motstå att följa efter en stund. Vi vandrar fritt och planlöst helt enkelt.
Nere i dalen hittar vi en backe som tydligen heter Gunnars backe (se backe och skylt i bakgrunden på bilden av Terje), vad namnet kommer ifrån har vi ingen aning om, men vi är ganska säkra på att han hade pigga och raska ben. Den var inte väldigt lång men kändes lite lätt i benen. Väl uppe kunde vi välja att följa en stig som gick längs med en tomt med betesmarker eller att vända tillbaka ned i dalen. Vi valde det senare.
Enlig norsk tradition ska man ha en apelsin och en Kvikk-lunch med sig i säcken när man går på tur. Min man och jag är inte helt överens om det konceptet. Jag menar, jag är med på att äta choklad alla dagar i veckan. Men här i Sverige är det väl ändå Go och gla’ kexchokla’ som är grejen? Vi har helt enkelt kommit fram till att vi ”agree to disagree” (fast jag myser i vetskapen om att jag har rätt, medan jag mumsar på min kexchoklad). Jag är hur som helst tacksam för att min man alltid har vatten och något som ger energi med i ryggan.
Som alltid så åker vi gärna ut och rekar på platser vi hört talas om och är nyfikna på, utan att vara heeelt förberedda. Under nästa besök i Ådalen kommer vi att ha med matsäck, vandrarskor och outdoor-kläder. Idag körde vi vanliga gympaskor och träningskläder och gympaskorna är definitivt i behov av en tvätt nu. Underlaget var torrt men sträckan upp och ned för Gunnars backe gjorde dem rejält dammiga/jordiga
Vi vill absolut slå ett slag för Ådalen för alla åldrar. Vare sig du vill vandra eller bara njuta av naturen. Vi såg flera barnfamiljer under vår tur som hade picknick, lekte vid vattenbrynet, plockade blommor och tävlade upp för Gunnars backe. Man kan även köpa ett av OK Orions fantastiskt trevliga promenadtrim för denna sträckan. En trevlig aktivitet för att som vill komma ut och upptäcka nya platser.
På Östra Blekinge Hembygdsförenings webbsida hittar ni information om såväl historian om platsen, exempelvis hur hela dalen är skapad av rinnande vatten, som beskrivning av Högörtäng och Torräng, framkomlighet och grillplatser. Här finns även tydliga vägbeskrivningar för er som önskar besöka platsen – Ådalen i Jämjö (Karlskrona). Vi är säkra på att ni blir lika lyriska som vi 🙂
