17 mai, eller ”Söttenemai” som de säger i Norge, är på allvar. Man leker inte nationaldag här och det är fullständigt omöjligt att beskriva hur det går till. Det måste helt enkelt upplevas på plats, har jag berättat för Sofie. Sagt och gjort! Vi checkade in på Scandic Holberg vid midnatt, efter nästan 8 timmar på väg från Karlskrona. Hotellet ligger precis intill Slottet och är i övrigt inget märkvärdigt. Vi fick ett litet, mysigt vindsrum med utsikt. Mitt i natten checkade en charmig barnfamilj in i rummet bredvid där uppspelta barn skrek, smällde i dörrar och lekte rövare utan minsta tillsägelse från föräldrar – tack för den 🙂 Morgonen därpå – dagen D – missade vi hotellfrukosten i vanlig ordning, och gick direkt på champagnen. Det är en vanlig företeelse i Norge på nationaldagen – champagnefrukost med jordgubbar doppade i choklad. Sofie tycker det borde vara en mänsklig rättighet, varje dag 😊
Efter frukosten var det dags att piffa till sig. På ”söttendemai” så klär man upp sig i det finaste man har. Kostym för herrarna och kjole (svensk översättning: klänning) för damerna – eller folkdräkt för de som har. Och norska flaggan i hand. Nu var vi klara för att träffa Kungen och gav oss ut i vimlet.
Vid 12-tiden är det packat med folk överallt. Och då menar jag packat! Tiotusentals glada norrmän har samlats längs med Karl Johans gate och upp mot slottet. Vi hittar en lucka på Slottsplassen, nedanför balkongen på slottet, där kungafamiljen står och vinkar till folket. ”Han vinkar till mig!”, ropar Sofie. ”Absolut älskling!”, svarar jag. Det är ju nationaldag och alla ska vara snälla 😉 . Tåget med alla skolmusikkårer tar aldrig slut och den ena marschen avlöser den andra när de passerar oss. Visselpipor och högljudda ”Hurra!” fyller ut ljudbilden och skapar en unik stämning.
Man blir törstig av att hurra, så vi kämpade oss ut av den värsta klungan och begav oss genom parken, bakom slottet och in på Literaturhuset. Här var det precis lika fullt som på resten av stadens uteserveringar, men efter att ha haft stenkoll på alla gästernas rörelser en stund, ser vi ett bord som blir ledigt och skyndar oss fram för att lägga beslag på det. Här sitter vi sedan och njuter av stämningen och ett par glas bubbel i solen innan vi lämnar över till nästa suktande gäst i den långa kön (bild nedan är dock från ett annat besök på Litteraturhuset 😉 )
Vi avrundar 17 mai med take away – norsk kebab – uppe på vallen nedanför Akershus festning. Sofie är långt ifrån impad av kebaben, den smakar ju inte alls som hemma, men utsikten är fantastisk och att sitta där tillsammans med sin kärlek och se solen gå ner, omgiven av glada människor, det är svårslaget <3
