En huvudstadssemester är aldrig fel. Vi har dock försökt undvika de risker som ett stordstadsbesök kan innebära i coronatider. Men nu har vi barnfri vecka, semester att ta ut – och what the heck, vi har klarat oss så här långt 😉 Flyg är ute och tåg är sååå inne, och med en lyckad tågupplevelse tur/retur Göteborg med barnen i minnet, så satsade vi på tåget även när vi ville göra Stockholm.
Att ta sig från Karlskrona med tåg andra platser än söderut, är en dryg historia tyvärr. Men om man inte har någon tid att passa och trivs i varandras sällskap, så funkar det. Karlskrona – Emmaboda är som ett långt stopp med tunnelbanan. Emmaboda – Alvesta är transportsträckan mot X2000. Och väl ombord där, då börjar själva resan. Vi hittar våra platser och Terje hämtar lite godsaker i bistrovagnen; räkmackor och vitt vin. Skål, älskling! Let the äventyr begin! 😊
Vi har bokat in oss på Hotell Reisen, en klassiker i Stockholms hotellvärld. Varför? Läge, läge och läge. Närheten till Gamla Stan, Slussen och skärgårdsbåtarna. Och utsikten från rummet… nej, sådan tur har vi inte! Vi får ett rum där vi stirrar direkt in i en murvägg på andra sidan av den smala gränden mitt emot. Och för att komma fram till detta fönster behöver vi dra in magen och smyga oss sidlänges förbi sängens fotände. Vi är inte imponerade och Terje försöker klaga. Personalen är inte helt utan vilja att lyssna, men det finns inget annat och bättre för tillfälle så vi nöjer oss med det och somnar strax i goda sängar.
Traditionen trogen sover vi över frukosten och då blir det brunch i Stockholm! Vi går längs Skeppsbron, in i Kungsträdgården. Nej, både fullt och soligt. Traskar vidare i ett soligt och mycket varmt väder. 28 grader innan lunch. Vi är hungriga nu, men som vanligt har vi svårt att fatta beslut. Och vi vill alltid hitta det där lilla extra. Sergels Torg nu, Kungsgatan in på Drottninggatan…vänta! Skylten! ”En oas i Stockholm”. Vi går in i en gränd och kommer ut i en…oas – på riktigt. En innergård full av grönska, fontäner och små bassänger med porlande vatten, fågelkvitter. Och längst in, en restaurang med ledigt bord för två i skuggan. Här hittar vi lugnet, en meny vi verkligen gillar och personal som bryr sig. Inne i det gamla Centralbadet, som nu genomgår full renovering, serveras det ekologisk mat & dryck av hög kvalitet. Vi är döhungriga och beställer in bordet fullt; mackor, sallader, kaffe, te, öl och vin. Och en liten kaka på det. Det är viktigt med energi när man ska göra storstaden 😊
Vi sitter kvar länge, vill verkligen inte lämna vår lilla oas, men det är så mycket att se och så lite tid. Sayonara!
Ut i vimlet igen, längs stora och tråkiga gator. Hamnar vid Kungsbron och går över den, men hittar en mindre bro längre bort. ”Du vet att jag älskar broar”, ropar jag och springer över mot andra sidan igen. Där är det återigen lugnt och grönt. Bredvid oss på vattnet passerar både kajaker och fritidsbåtar. Där ser vi Stadshuset! Fotostop. Vi har blivit törstiga efter promenaden i värmen och slår oss ner i skuggan på Klara Strandcafé. En ny liten pärla, med utsikt över Stadshuset och Riddarfjärden. Personalen är på hugget och föreslår prosecco med en kula jordgubbsglass i. Himmelsk kombo när temperaturen närmar sig 30.
Efter lite välförtjänt vila på hotellet, är vi hungriga igen och inte sugna på att gå särskilt mycket mer. Tidigare på dagen hade vi gått förbi en uteservering med bra drag och beställt bord (rutinerat!) Nu var klockan över sju och det var lång kö utanför ”Miss Behave Bar”. ”Viblom, bord för 2?” Ja, tack. Social dining på långbänkar, med hög musik och högre stämning. Vi är på! Snabb service och vi suger in storstadspulsen, i detta fall ett gäng mexicaner som dansar och sjunger med till alla mexicanska hitlåtar. Deras energi och glädje smittar av sig till hela uteserveringen. Miss Behave-burgaren är god och det fläktar skönt från havet där vi sitter längst ut mot strandpromenaden. Utanför flyttar ett ungt brudpar tålmodigt runt medan deras fotograf försöker fånga såväl dem som solnedgången i en perfekt komposition. Vi älskar att vara omgivna av liv och rörelse och tar in varenda detalj i vår omgivning. Men, back to Miss Behavior! Ett härligt ställe som vi säkert kommer att komma tillbaka till. Men en lång dag i ett tokvarmt Stockholm lider mot sitt slut och vi går de få meterna hem till vårt hotellrum.
Vi vaknar sent till en ny semesterdag och en ny dag utan frukost. Men först ska vi köpa oss en skärgårdstur – ett måste i Stockholm! Längs Skeppsbron igen, över Strömbron och till Strömmabolagets biljettkiosk där. Det finns många båtturer att välja mellan, men vi har siktat in oss på ”Under Stockholms broar”. Det finns platser kvar vid 15, så vi letar lite ”brunch” under väntetiden.
Från Strömgatan får vi syn på en halvö där det verkar finnas servering? Från Norrbron tar vi trapporna (det finns en häftig hiss med!) ner till ön som även är hem för Riksdagshuset. Här ligger den mysiga sommarrestaurangen ”Kerstin och Britt”. Ägarna själv beskriver stället så här: ”Denna citypärla har otroligt nog passerat under radarn hos många, förvisso kan vi ursäkta oss med att uppmärksamheten lätt dras till Kungliga slottet, precis intill…”. Magisk utsikt och riktigt god mat! Den varmrökta laxen lyckas även imponera på min norska make.
Precis som Ekobaren är detta en plats som semesterfirare vill hitta och njuta av. Pärlor som är äkta och personliga. Mätta och belåtna (och kissnödiga!) lämnar vi restaurangen och upptäcker att Medeltidsmuseet ligger precis utanför caféet. De har säkert en toalett, säger Terje till min förtvivlan. Fräscha sådana med, visar det sig. Rekommenderas. Och det är svalt här inne i stenmuren! Museet visar sig också vara värd ett besök. Modeller och miljöer som visar stadens historia på ett trevligt sätt för stora och små. Bra där!
Ute i värmen igen. Nu ska det bli skönt med båttur och sjöbris i håret! Vi ställer oss i kön, men ingen båt synes till. 30 grader varmt och båten är mer än 30 minuter försenad. Gnäller lite på Strömma (som behöver fylla på dricka i värmen), men snart är allt glömt då vi backar ut från kajen och mot nya äventyr. Turen går under 12 broar och tar oss genom slussen mellan Saltsjön och Mälaren, en faschinerande historia. Vi får se många delar av huvudstaden, inte minst alla badplatser, som är överfyllda i högsommarvärmen – trots alla corona-restriktioner. Men vad gör man? Turen är för lång för vår smak, dvs. den är inte tillräckligt händelserik. Nästa gång väljer vi hellre en kortare tur. Men sista biten in, förbi Skeppsholmen och Gamla Stan i kvällssolen, den är värd en hel del pengar!
Ljuset och värmen är som gjort för att avsluta kvällen på en roof top. Valet faller på ”Stockholm under stjärnorna” vid Brunkebergs torg. Vi letar oss dit och det är ingen tvivel om var partyt är! Världens kö på utsidan och vi inser att vi vare sig passar in åldersmässigt eller trendmässigt. Vad gör vi nu då? Google berättar att Scandics ”Downtown Camper” tvärs över gatan också har en roof-top. Here we come!
Vilket ställe! Utedelen av baren är liten, men vi hittar ett par platser bredvid poolen, och sneglar avundsjukt på paret som upptar de bästa platserna med utsikt över hela stan (vid det här laget har ni kanske förstått att min man alltid anser att det går att få en bättre plats). En drink senare börjar vi bli hungriga och beger oss ned till gatuplan. Restaurangen ser jättemysig ut och vi frågar hovmästaren om bord. Fullt, men han lovar försöka fixa om vi väntar lite. Och jadå, han levererar. Riktigt fin mat, god stämning och trevlig service. Vi kikar lite närmre på hotellet innan vi går hemåt. Ett riktigt cool koncepthotell, med bio och annat skoj. Vi bestämmer oss för att ta med familjen nästa gång.
Nästa morgon är vi tidigt igång, för vi har bestämt oss för att besöka Livrustkammaren innan rusningen börjar. Om ni inte har koll på Livrustkammarens Instagramkonto – in och följ NU! Det är helt enkelt grymma på sin grej och anledningen till att ett besök irl stod på vår bucket list.
Det visade sig vara ett bra beslut, för vi var nästan ensamma (bortsett från familjen vars dotter frågade sin mamma om varenda liten detalj i hela museet. Det var charmigt i ungefär 5 minuter.
Museet lyckas fånga besökarna genom spännande historier och en fin blandning av digitala inslag bland de ibland häpnadsväckande utställningarna. Det fanns även doftprover av olika slag – ju fler sinnen som involveras i en upplevelse desto bättre anser vi. På Livrustkammaren, liksom andra museer, behöver man tid – och gärna lugn och ro – så att man kan fokusera.
Kultur gör en hungrig och det är dags för brunch. Vi är väl förberedda och tar ut kompassriktningen (yeah, right! 😊) mot Greasy Spoon, ett trendigt frukosthäng med amerikanska influenser. Stämde bra det. Fullt hus på de få platserna utanför men vill vi sitta inne? Yup! Hungriga som få och klara för lite grease anvisas vi plats inne i något som ser ut som en offentlig toalett från 70-talet. Kaklade väggar och rangliga pinnstolar. Men vi är som sagt hungriga och menyn ser smarrig ut. In med en ”stack” med blåbärspannkakor och en ”all in” amerikansk frukost. Gott var det och servicen var ok. Nu är vi klara för nya äventyr. Greasy Spoon låg en bit bort, så vi tog en von för att spara oss lite efter alla de tusentals steg vi gått de senaste dagarna. Att en stor del av vägen bestod av uppförsbacke spelade såklart också in 😉
Tillbaka till vårt kvarter. Vi bor alltså mer eller mindre i Gamla Stan (inte för att vi visste detta när vi bokade!) och har svängt upp och in i några av de trånga gränderna vid flera tillfällen. Det är en egen värld här inne, och man känner de berömda historiska vingslagen. Kullersten, färgglada stenhus på var sida av smala kullerstensgator. Små konstgallerier och konstnärliga butiker. Och restauranger. Många. Och dyra.
Vi skippar dessa turistfällorna och besöker istället Coop som ligger på Järntorget. Där fyller vi på med vatten, Cola, snacks och matiga mackor – allt man behöver för långa dagar på vandring i solen – däribland skavsårsplåster 😊
Men seriöst, Gamla Stan måste ses om man är i Stockholm. Och förevigas med mobil eller kamera, för det finns gott om ”Insta-platser”!
När vi bokade resan till Stockholm hade vi inte gjort upp några planer om vad vi skulle se och göra. Vi gillar att inte ha ett fullspäckat schema utan att kunna ta dagen och möjligheterna som de kommer. Handen upp alla som varit på allt för många resor där man önskat göra avstickare längs vägen då det dykt upp en spännande skylt eller vackra miljöer – men envist fortsatt mot målet och de tider man haft bokade i ”schemat”.
Hur som helst. Jag, som alltid haft en agenda de få gånger jag varit i Stockholm, har på senare år drömt om att besöka Fotografiska. Sagt och gjort, det är det enda mål vi faktiskt bestämmer i förväg och iom pandemin som härjar så förbeställer vi av de begränsade antalet biljetter för att vi inte ska gå miste om ett besök.
Det var i vanlig ordning flera utställningar av varierande fotografer/konstnärer och vi gillade dem alla men fann snabbt vår favorit i byggnaden – Frank Ockenfels. Hans utställning Introspection bjöd på helt makalösa bilder. Vi ville ha allt! Vi hittade en intervju med Frank Ockenfels inför invigningen av uställningen, läs den om ni vill veta mer om fotografen. Och för guds skull, kolla in hans verk!
Efter besöket satte vi oss på bänken precis utanför Fotografiska för att vila fötterna innan vi påbörjade färden hemåt igen. Precis intill låg Verandan, en trevlig servering som hör till Fotografiska. En man som jobbade där kikade ut och sa ”Där ser ni ut att ha det bra! Vet ni vad som saknas? Ett glas bubbel!” Vi skrattade åt hans entusiasm men var – för en gångs skull – inte sugna på bubbel. Terje sa att han däremot var lite sugen på kaffe. Knappt hade han uttalat orden innan mannen lyft ut ett litet sidebord (vi satt alltså inte på serveringen), serverat en kopp kaffe och erbjudit honom något sött till. Jag som inte var fikasugen fick ett glas vatten. Vi älskar folk som kan värdskap och sälja snyggt! Den här mannen var definitivt rätt man på rätt plats!
Ljuvliga ljuvliga plats. Att vi älskar vackra, gröna och rofyllda miljöer har väl knappast undgått någon. Som jag önskar att jag åkt hit med grabbarna då de var små. Vilket paradis. Vi tittade på djuren, spanade efter björnar – utan framgång – och knäppte av en miljon bilder. En fantastiskt charmig liten kille kom fram och pratade så mycket med mig att hans föräldrar till slut rodnande bad om ursäkt. Jag tyckte att det var supergulligt och den lilla killen blev helnöjd när han fick hjälpa till att fota en uggla. Ni vet, de små sakerna i livet…
Det var inga uppträdanden då vi var i parken men vi gick förbi och spanade in Allsångs-scenen och tittade på utsikten där uppe. Vi kikade in i de gamla bodarna, kollade in de fina örtträdgårdarna, avundades de som fick jobba i den miljön en stund och pratade med en kvinna klädd i tidsenliga kläder utanför ett av de gamla husen i parken om hur livet såg ut.
Kort summerat, vi kom sent till parken och var där bara ett par timmar. Detta är ännu en plats som jag skulle vilja komma tillbaka på och bara ”vara”. Trots stora mängder besökare så är det en rofylld plats som är väl värd pengarna.!
Vi var lite sena på trenden med Voi. I Karlskrona har de inte direkt rykande åtgång då kullersten är mer regel än undantag och hela city ligger på en ö där du tar dig från ena änden till andra till fots inom loppet av tio minuter. Hur som helst så hade vi premiärkört längs strandpromenaden i Helsingborg några månader tidigare och var helt sålda. I Stockholm skulle vi minsann ”Voia”. Om jag fick lätt panik när jag insåg att cykelvägarna låg mitt i trafiken (och trafiken skiljer sig såklart en del mellan huvudstaden och staden på ön). Jag bjuder på att jag låter som en lantis men pulsen var hög till en början. Jag blev också stressad över hur många barn, knappt tonåringar, som åkte runt i trafiken med småsyskon med sig på elsparkcykeln. Men hur som helst så är det ett perfekt transportmedel för att snabbt och enkelt ta sig runt i vår vackra huvudstad, och nervositeten släppte efterhand.
