Uttorp + Färskesjön = Högasand naturreservat!
Denna helg plockade vi upp Naturkartan och började på måfå scrolla bland närliggande naturreservat. Efter att ha velat mellan två starka kandidater: Färskejön (som vi ännu inte besökt) och Uttorp (som vi besökt som hastigast) lyckades vi ta ett beslut. I vårt blogginlägg från vårt första och enda besök i Uttorp kallade vi det ett blåshål och åkte ganska snabbt hem igen. Så vi bestämde oss för att ge platsen en ny chans denna soliga och vindstilla dag.
Sagt och gjort. Vi styrde kosan mot Uttorp men iom att de precis byggt om vägen mot Sturkö missade vi såklart avfarten (och det tog en stund innan vi märkte det). Men vi är inte dem som måsta följa våra planer slaviskt utan styrde snabbt om rutten till ett minst lika efterlängtat återbesök – Högasand naturreservat.
Det som är så speciellt med Högasand är mixen mellan skog och sand. Stora öppna partier med sanddyner varvas med tät skog och mossbeklädd mark. Vintersolen gör att träden kastar långa skuggor över sanden och den bryter även fint igenom trädstammarna i den lite mörkare skogen.
Tanken är väl i grunden att vi ska få någon slags motion när vi besöker alla naturreservat. Men allt som oftast måste vi stanna upp och tillfredsställa vårt stora fotointresse. Så…. idag hade vi en plan. Filma och fota först och sen promenera. Så vi började med att plocka fram drönaren. Det tar ett tag att få koll på alla håll och vinklar och då är det perfekt att vara på en så folktom plats öva. Dessutom är det en miljö som enklast beskrivs med bilder tagna från ovan. Då mitt fokus låg på film kom jag däremot bara ihåg att ta EN bild 😀 .
Under vårt senaste besök i Högasand var det sommar och jag minns hur jag tömde skorna på sand då vi kom tillbaka till bilen. Det känns härligt när man går i sand och musklerna får jobba lite extra. Men nu är det vinter och sanden är lite enklare att gå i då kylan gjort den mer kompakt. Ingen sand i skorna med hem denna gång alltså.
Efter att ha packat ihop drönaren fortsätter vi in i skogen, under träden och längs med de mosskantande stigarna. Flera vägar korsar varandra inne i skogen och hälften av dem tillåter hästar och hälften inte. Vi gillar att det går att kombinera intressen som vandring och ridning utan att man stör eller blir störd av den andre. Men efter en titt på skylten på parkeringen senare förstår vi att uppdelningen beror på att man vill skydda arten Grynig påskrislav, som växer på området. Den är tydligen så ovanlig att den bara finns på två ställen i Sverige.
Ju längre in i skogen vi kommer desto grönare blir det. Underlaget är behagligt och lättframkomligt och under vår tur möter vi endast en person. Jag reagerar på hur tyst det är. Under vår senaste utflykt till Almö naturreservat både såg och hörde vi massor av fåglar men här är knäpptyst.
En titt på kartan efter vår vandring visar att Blekingeleden går genom reservatet. Vi återkommer mer än gärna till den häftiga miljön i Högasand och bestämmer oss för att lägga till ytterligare ett mål bland våra utevistelser. Att beta av Blekingeleden – en eller två etapper i taget 🙂
Och just det, vi kommer att ge Uttorp en chans till upprättelse…snart 🙂
